Skam är en viktig känsla. Den hjälper oss att reglera vårt beteende i grupp så att vi inte stöts och blir ensamma. Ibland kan vi känna alltför mycket skam så att det hämmar vårt beteende. Genom att bli bättre på att förstå hur känslan skam fungerar kan vi få en bättre relation till vår egen skam.
Skammen har en fostrande, socialiserande funktion, in i familjen, grannskapet, församlingen, samhället, tiden m m. Det krävs en betydelsefull relation, situation eller sammanhang, där förväntningar eller intentioner väckts för att skammen ska kunna uppstå. Skammen uppstår därför i kärlek, vänskap och nära relationer (både att bli avvisad och komma för nära), i relation till den egna kroppen, i relation till sig själv och i relation till arbetet.
Skillnad mellan skam och skuld (duga – kunna)
Skuld känner man inför något specifikt man gjort, som man vet att man inte borde göra, en avgränsad handling. I skulden känner man sig stark och farlig och fruktar straff för något dåligt man gjort.
Skam belamrar däremot hela människan. Man upplever sig själv som en alltigenom dålig människa. Man känner sig svag, utsatt och hjälplös och fruktar förakt från andra för att man är dålig och inte duger. Skam är av den anledningen den känsla som många anser är den mest obehagliga känslan att bära på.
Försvar mot affekten skam
Skammen är mycket effektiv som fostrare just för att den är så jobbig att känna. Vi upplever hellre vilken annan känsla eller affekt som helst. Därför försöker vi ofta göra om den eller gömma den under någon annan affekt. Vad vi däremot skulle behöva är att utveckla en bättre förståelse och tolerans för upplevelsen av just skam, så att vi bättre kan hantera den och inte gå vilse i destruktiva sätt att bli kvitt känslan. Inom forskning kring skam har man kunnat fånga upp 4 olika typiska sätt som människor hanterar skam. Dessa 4 sätt har kommit att bilda det som kallas skamkompassen. Beroende på personlighet och tidigare erfarenheter förlitar vi oss på någon eller några av dessa inriktningar då vi skyddar oss från skam.
Skamkompassen (fyra olika sätt på vilka vi reagerar när känslan skam väcks):
- Tillbakadragande – att vända sig bort, bita sig i läppen, säga: ”ja, ja, ja…” till mer allvarliga former som att gå under jorden i flera månader. Med andra ord olika former av att “stoppa huvudet i sanden”.
- Undvikande – Att göra allt för att skaka av sig skammens obehag, överlägsenhet, kyla, arrogans, bristande hänsyn, hybris, narcissism. Man kan skylla på någon eller något annat, betona mindre fel för att skyla över större. Man använder spektakulära kläder, smink, droger eller överdrivet sexuellt utspel. Sammanfattningsvis, olika typer av beteenden som distraherar oss från känslan av skam.
- Attackera sig själv – Självdestruktivitet, spela pajas, göra narr av sig själv. Man allierar sig med det onda och hoppas att på så vis avväpna det. ”Jag slår mig själv, så slipper du. Då vet jag i alla fall när slagen kommer.” Det handlar om att böja sig för en annans vilja, konformitet, livslögn, martyrskap och masochism.
- Attackera andra – för att sänka någon annan under sin egen nivå och på så vis kontrollera via förtal, avvisande, hån, avund, svartsjuka, tuffhet, odräglighet, kallblodighet, hänsynslöshet, mobbing, misshandel, sadism och annan terror.
Alla känner skam varje dag och ofta detta är naturligt. Hur hanterar du din skam och hur hög tolerans har du för känslan?