Det centrala har alltså varit det negativa, en så kallad behandlingsfokuserad ansatts (referens). Jag anser att en av konsekvenserna av tidigare behandlingsfokus är att psykologin och psykologiska interventioner misslyckats med att nå ut till både en klinisk och en icke-klinisk population. Andra konsekvenser kan vara det tabu som finns mot psykisk behandling och att psykisk ohälsa är stigmatiserat.
Många personer utan klinisk problematik, exempelvis elitidrottare, undviker antagligen därför att uppsöka hjälp trots att behov och intresse för att höja sitt välbefinnande finns. Genom en mer positiv och utvecklingsfrämjande ansats kan förhoppningsvis fler finna intresse och acceptans för psykologisk verksamhet (Seligman, Rashid, & Parks, 2006).
Begreppet välbefinnande är ett centralt begrepp inom positiv psykologi som hjälper till att vidga perspektivet om vad hälsa egentligen innebär. Ett högt välbefinnande har visat sig verka som ett skydd och på lång sikt även som en förebyggande faktor vad gäller att hantera och komma tillbaka från negativa eller stressiga händelser (referens). Att inneha och bibehålla ett högt välbefinnande är därför viktigt för alla människor.
För idrottare och andra högpresterande människor som lever i en stressfylld miljö med höga förväntningar och krav är ett högt välbefinnande speciellt viktigt. Till dags datum har dock lite forskning gjorts vad gäller att kartlägga och förbättra elitidrottares och andra högpresterande gruppers psykiska välbefinnande.