Ilska och vrede inom terapi

Hur kan man förstå ilska och vrede inom psykoterapi?

Ilska har ett överlevnadsvärde, markerar vårt revir, skapar utrymme, håller avståndet. Kroppen förbereder sig på att slåss, som svar på symboliskt eller fysiskt hot. I psykoterapi är det av stor vikt att förstå alla sina känslor och hur man regerar på dem.

Ilska kan beskrivas som en instrumentell affekt. Den ser till så att en förändring kommer till stånd i en situation. Även andra affekter syftar till att få till en förändring men ilska skiljer sig från dessa affekter i det avseendet att omställningen sker snabbt. Den får saker att hända direkt.

Den fysiska dimensionen, reaktioner i hjärnan, t e x
a) plötsligt ursinne med ursprung i amygdala, frisätter hormoner (adrenalin) som ger en snabb energitopp.
b) mer överlagda vredesuttryck, bearbetade i neocortex, t e x planer på hämnd, utlöser vågor av hormonella impulser som hela tiden förstärks, mer långtidsverkande hormon.

Vilka är reaktionerna på ilska och vrede

Ilska / vrede:
– ger en känsla av styrka, energi och osårbarhet
– ger tillfällig lättnad när man uttrycker den (katarsis)
– ”det friska grälet” – hjälper oss att hitta roten till ilskan, problemet
– som ständig känsla är den livsfarlig (uttryckt såväl som återhållen). Den kan leda till hjärt- o kärlsjukdomar, ger tre gånger så hög risk att dö av hjärtstillestånd, försämrar immunförsvaret och försvagar hjärtat o andra organ i kroppen.
– om frekvent, kan bli en smittspridare i nära relationer (utvecklandet av vredesskript), vilket sliter på relationerna
– eskalerar lätt och man riskerar att må allt mer illa själv – ”toxisk känsla”, med risk för utvecklandet av en ”kronisk ilska” – ironi, sarkasm och överlägsenhet

Två farliga sätt att handskas med ilska:
1. Att alltid hålla den tillbaka – tryckkokaren, högt blodtryck. Återhållen ilska blir man dessutom oerhört trött av.
2. Att alltid uttrycka den – den ständiga ”skällaren” – ger nya hormonpåslag hela tiden.

Ett annat sätt att handskas med ilska är att man använder passiv aggressivitet. Denna hantering är inte lika ”farlig”, rent biologiskt, att använda som de två ovanstående metoderna men kan ändå vara destruktiv. Passiv aggressivitet beteende innebär att man är avvisande och håller inne med respons, samtidigt som man förnekar att man är arg. Interpersonella relationer kan lätt skadas om för mycket passiv aggressivitet används.

Hur kan hantering av ilska skilja sig åt?

Skillnader i hantering av ilska
Precis som när de gäller andra affekter, så är det skillnad i hanteringen av affekten ilska:
– Kulturskillnader – länder, religioner m m
– Familjer, vänner, arbetskollegor och andra sociala situationer
– Könsskillnader – hur tillåtet det är för män respektive kvinnor att visa ilska
– Situationsskillnader – Beroende på vilken situation är det mer eller mindre tillåtet att visa ilska. Jämför till exempel en fotbollsupporter med en gudstjänstbesökare.

Gå till Psykologa.se Hemsida